090720
Godkväll gott folk!
Första dagen på jobbet var väldigt bra. Jag tror att jag kommer att trivas bra. Det känns som om jag kommer komma bra överens med både personal och boende! De är charmiga!
För någon timma sedan så var jag och mamma ute och gick (powerwalk), det är skönt att få prata av sig lite och man kommer närmare varandra på det sättet också. Vi gick en sväng i skogen också och vi hittade både hallon, smultron och blåbär. Himlagott! Allt sött och gott på en och samma gång :) Vi kommer verkligen att återkomma med många hinkar, tihi ;D Nu har jag ju varit så tråkig så att jag inte har haft någon "dagens händelse" på länge men nu har jag en att skriva.. eller aa till och med två. En ifrån gårdagen också! Here they are:
Dagens händelse:
Under tiden som jag och mamma stannade till och åt hallon så gick vi lite längre in i skogen, alltså inte precis intill vägen. Jag hittade en riktig guldgruva, problemet var bara det att jag var tvungen att sitta på en stubbe och plocka alla hallon för det var ganska så mycket ogräs och dyl nedanför som jag inte hade lust att sätta ner mina bara ben emellan.
Jag satte mig ner där och började plocka och äta. Det var säkert i 10 minuter. Helt plötsligt så får jag syn på ett jättefint hallon ungefär en meter framför mig. Så jag sätter mig på mina knän och hakar fast mina fötter i stubbens andra kant så att jag verkligen inte skulle trilla ner. Jag hade det på känn. Jag böjde mig fram och fick tag i det, jag hade klarat mig utan att trilla! woho tänkte jag och satte händerna mot stubbens framkant för att kunna stödja mig till rätta igen. Där skulle jag inte satt handen för när jag väl började lägga min vikt på den så var den tydligen lite rutten inuti och kanten rasade ner i ogräset med mig flygande efter! Som tur var så hann jag få in hallonet i munnen, så det var ju inte helt förgäves :) Lucky me. Men jag klarade mig inte helt ur situationen "oskadd". Jag fick tagg efter tagg efter tagg in i benen, inte bara stora taggar heller utan också de små som man knappt ser. Mm, sånt gillar vi!
Gårdagens händelse:
Jag och Ida hade lämnat en cykel i Apelviken och hennes bror skulle hämta upp oss där så att vi skulle åka raka vägen hem. Längre fram på vägen sitter en liten kille på sin cykel med stödet nere, kanske 4-5 år gammal. Jämte står hans pappa och beundrar stolt sin son och tar kort efter kort. När vi kommer längre fram, strax bakom killen och pappan så ska denne lille kille bege sin och börja cykla men det tar stopp. Gång efter gång försöker han ta sig framåt men, nej, det går inget vidare. Då blir pojken arg och utbrister: men pappa, kan du hjälpa mig att ta bort bromsen? I själva verket så var det bara stödet som pojken hade glömt att fälla upp. Jag tror att han visste det, men tänkte fel och sa broms istället! Hur gulligt får det bli? xD
/ LizetteSofia
Första dagen på jobbet var väldigt bra. Jag tror att jag kommer att trivas bra. Det känns som om jag kommer komma bra överens med både personal och boende! De är charmiga!
För någon timma sedan så var jag och mamma ute och gick (powerwalk), det är skönt att få prata av sig lite och man kommer närmare varandra på det sättet också. Vi gick en sväng i skogen också och vi hittade både hallon, smultron och blåbär. Himlagott! Allt sött och gott på en och samma gång :) Vi kommer verkligen att återkomma med många hinkar, tihi ;D Nu har jag ju varit så tråkig så att jag inte har haft någon "dagens händelse" på länge men nu har jag en att skriva.. eller aa till och med två. En ifrån gårdagen också! Here they are:
Dagens händelse:
Under tiden som jag och mamma stannade till och åt hallon så gick vi lite längre in i skogen, alltså inte precis intill vägen. Jag hittade en riktig guldgruva, problemet var bara det att jag var tvungen att sitta på en stubbe och plocka alla hallon för det var ganska så mycket ogräs och dyl nedanför som jag inte hade lust att sätta ner mina bara ben emellan.
Jag satte mig ner där och började plocka och äta. Det var säkert i 10 minuter. Helt plötsligt så får jag syn på ett jättefint hallon ungefär en meter framför mig. Så jag sätter mig på mina knän och hakar fast mina fötter i stubbens andra kant så att jag verkligen inte skulle trilla ner. Jag hade det på känn. Jag böjde mig fram och fick tag i det, jag hade klarat mig utan att trilla! woho tänkte jag och satte händerna mot stubbens framkant för att kunna stödja mig till rätta igen. Där skulle jag inte satt handen för när jag väl började lägga min vikt på den så var den tydligen lite rutten inuti och kanten rasade ner i ogräset med mig flygande efter! Som tur var så hann jag få in hallonet i munnen, så det var ju inte helt förgäves :) Lucky me. Men jag klarade mig inte helt ur situationen "oskadd". Jag fick tagg efter tagg efter tagg in i benen, inte bara stora taggar heller utan också de små som man knappt ser. Mm, sånt gillar vi!
Gårdagens händelse:
Jag och Ida hade lämnat en cykel i Apelviken och hennes bror skulle hämta upp oss där så att vi skulle åka raka vägen hem. Längre fram på vägen sitter en liten kille på sin cykel med stödet nere, kanske 4-5 år gammal. Jämte står hans pappa och beundrar stolt sin son och tar kort efter kort. När vi kommer längre fram, strax bakom killen och pappan så ska denne lille kille bege sin och börja cykla men det tar stopp. Gång efter gång försöker han ta sig framåt men, nej, det går inget vidare. Då blir pojken arg och utbrister: men pappa, kan du hjälpa mig att ta bort bromsen? I själva verket så var det bara stödet som pojken hade glömt att fälla upp. Jag tror att han visste det, men tänkte fel och sa broms istället! Hur gulligt får det bli? xD
/ LizetteSofia
Kommentarer
Trackback
