suck..




aaah, hata. Jag blir smått frustrerad av hela den här sitta hemma och inte kunna göra någonting. Okej, det var en underdrift, det är otroligt jobbigt. Det är 3veckor sedan min operation idag och jag har ännu inte kunnat skippa kryckorna. Om jag bara kunde gå normalt, jag längtar. Läkarna säger att det kommer ta ungefär 3 månader innan jag kan börja jogga. Bara börja jogga? det känns som om jag avlider. Det är ju jäättelångt bort.
Alla säger: ja men du har ju iallafall en ursäkt till att sitta hemma vid tv:n och datorn och bara ta det lugnt. Ja okej, visst det har jag väl men å andra sidan.. tänk er själva att bara sitta hemma absolut hela tiden och inte kunna gå utan kryckor. Det var skönt första veckan och kanske några dagar efter det också men nu är det bara plågsamt! Jag kommer inte utanför huset utan mina föräldrar och det är frustrerande. Tänk er att någonting så enkelt som att gå/springa i trappor utan kryckor ..jag menar.. inte ens det klarar jag av och hur freeky det än låter så gör det mig avundsjuk att se andra nästan flyga uppför trappan medan jag går som en stelopererad gås eller nått. MAAH. Galet jobbigt!

Jag ser fram emot att få börja träna styrka osv så att man får igång muskulaturen. Ja ni.. this is my life right now.. complaining.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0